Ekonomi eller psykologi?

Traditionella ekonomiska teorier implicerar en idealisk kontext som utgår från precist rationellt tänkande. Att den som tar besluten är införstådd med komplexa underliggande modeller, kan hantera enorma mängder data och i förlängningen är kapabel till att ta ett väl övervägt beslut med dem som grund. En sådan utgångspunkt faller ganska snabbt i sin orimlighet, även om traditionella ekonomiska teorier per se skulle ha bäring förutsatt att varje enskild investerare handlade just rationellt i en idealisk kontext.

Verkligheten däremot, är ofta en annan.

Sådant som egna erfarenheter och kunskaper vi besitter respektive vilken inställning vi har till centrala och avgörande faktorer i en riskfylld och osäker miljö som kapitalmarknaden är, har inverkan på de beslut som sedan tas. För att inte tala om oväntade och oberäkneliga händelseförlopp vars mer långsiktiga effekter är svåra att sia om. Såsom en pandemi, ett krigsutbrott eller ett presidentskifte, för att ta exempel i relativ närtid.

Till riskerna och osäkerheterna adderar antagligen även att professionella inom finansiella institutioner tenderar att delvis motsäga varandra i sina prognoser. Den ena kan rekommendera behåll på en aktie, medan den andra förordar köp. Den tredje gör en förutsägelse om att styrräntan kommer att sänkas med så eller så mycket inom en viss tidsperiod, medan den fjärde gör prognosen att den kommer att lämnas oförändrad.

Sammantaget kanske det finns kanske anledning att betrakta ekonomi lite mindre som en exakt vetenskap, och lite mer som psykologi.

Vad finansiell psykologi kan bidra med, är att ta mer rationella och sunda finansiella beslut över tid genom att integrera den kunskapen med de traditionella ekonomiska teorierna. Det ena utesluter helt enkelt inte det andra, och fallgroparna blir i förlängningen färre. Finanspsykologen är till för att bidra med den förbisedda kunskapen.